Maskiners dans med människor

Grävmaskien slamrar, det hörs slag mot plåt och stånkan från byggarbetsplatsen bildar ett kompakt muller. Till denna muskulösa orkester framförs en maskindans som Linköpingsborna aldrig skådat förut.

Vi befinner oss på byggarbetsplatsen mellan länsmuseet och Konserthuset och det är en alldeles vanlig torsdag i Linköping. Till ackompanjemang från byggbullret framför de isländska konstnärerna Brynhildur Petursdottir och Hördur Hardarson i konstnärsgruppen Shita en dansinstallation där nutidens industridån förenas med en forntida våld. Det är en suggestiv kamp där yxor blänker i höstluften och knivblad skär mot septemberkall sten. Iförda masker och forntida klädsel utkämpar konstnärerna sin akrobatiska dans. Ett 20-tal Linköpingsbor får uppleva femtion minuters kulturhappening.

Förbipasserande tittar förundrat och byggnadsarbetarna har svårt att koncentrera sig. Plötsligt försvinner aktörerna in i en buss som kör mot Östgötagatan. Föreställningen är över och arrangören Kultur Linköping kan konstatera att kultur är ett vitt begrepp.

27 september, 1993.
ANDERS NILSSON
Bildtext: Kulturgruppen Shita framförde på torsdagen en maskindans utanför Konserthuset ackompanjerad av grävmakins- och byggnadsbuller. Foto: Jarl Akslund